1001 filmer

Originaltitel: Gandhi (1982) (188 min)

Regissör: Richard Atterborough

Ett mästerverk! Detta är en film som alla absolut ska se, den är helt fantastisk. Jag har sett den tidigare men Johan hade inte sett den innan och han var hänförd. Attenborough fick idén om filmen 1962, det tog honom 20 år att få filmen färdig. Ben Kingsley som spelar Gandhi i filmen gjorde ett försök att leva som Gandhi levde. Han bantade ner sig, började med yoga och lärde sig att spinna.

Många av scenerna i filmen spelades in på de platser där de ägde rum i verkligheten. Vid begravningsscenen användes 400 000 statister. Filmen fick 8 oscarstatyetter.

Jag och Johan diskuterade efter filmen hur en så stor man som är så känd som Gandhi och som har ett så stakt budskap ändå inte gör mer avtyck i världen. Visst vi vet alla lite om vem den skallige gubben i Indien var och vi vet att han stod för antivåld men hur har han påverkat världen egentligen? Det han gjorde var enormt där och då men varför fortsätter ingen hans arbete? Varför segrar ondska och girighet?

Originaltitel: Raging Bull (1980) (129 min)

Regissör: Martin Scorsese

Jag ogillar verkligen den här filmen, från början till slut. Sedan måste jag erkänna att Robert De Niro gör ett bra jobb för han får mig verkligen att hata Jake La Motta i filmen. Hela hans sätt att vara och hans sätt att se på världen gör mig illamående. Hur kan en man som är så genomrutten bli hyllad? Taxi Driver som vi sett tidigare som är regisserad av Scorsese tyckte jag var mycket bättre även om den också var ganska så obehaglig.

Kvinnosynen i filmen gör att jag skulle vilja stänga av. Johan förökte påminna mig om att det faktiskt bara är en film och att skådespelarna gör ett bra jobb som gör att jag blir så upprörd och visst har han rätt. Johan tyckte givetvis att filmen var ganska bra. Mitt personliga råd till alla som funderar på att se den är att det finns betydligt trevligare filmer att titta på.

Originaltitel: Beverly Hills Cop (1984) (105 min)

Regissör: Martin Brest

Vi såg denna film på TV för ett par veckor sedan men jag har inte kommit mig för att skriva om den tidigare. Vad kan man säga om snuten i Hollywood? Johan uttryckte det som att filmen har hjärta. Enligt Schneiders bok skulle Sylvester Stallone spela rollen som Axel Foley från början. Eddie Murphy som fick rollen gör hela filmen enligt min åsikt, hur skulle Stallone kunna göra rollen? Det hade blivit en helt annan film.

Snuten i Hollywood är en klassiker som alla borde se. Det är en underbar 80-talsfilm med tidsenlig klädsel och musik. Filmen har följts av flera andra actionkomedier i samma stil och Murphy spelar Axel Foley i två uppföljare.

Originaltitel: Gone With the Wind (1939) (222 min)

Regissör: Victor Fleming & George Cukor

Detta är en riktig klassiker som det ofta refereras till och därför kan det vara på sin plats att se den så man vet vad den handlar om. Den handlar om en fruktansvärt bortskämd och elak ung kvinna som inte har några som helst gränser för vad hon kan göra för att få sin vilja igenom. Scarlett O’Haras egenskaper gör att jag inte kan se filmen utan att sucka och himla med ögonen.

Filmen är förutom att den befäster alla traditionella könsroller också fruktansvärt rasistisk. Scarlett hotar med att sälja en av de unga slavarna söderut för att hon inte lyder Scarletts minsta vink. Det är inte den enda kommentaren som visar på slavsamhället utan där är många fler.

Jag tyckte att filmen var en plåga att ta sig igenom men är glad att det nu är gjort. Johan tyckte faktiskt bättre om den än vad jag gjorde, han tycker den skildrar det samtida samhället bra och visar på en utveckling hos Scarlett. Han har säkert rätt så om du har fyra timmar över, slå dig ner och följ Scarlett O’Haras livs med olika karlar, vinster och förluster.

Originaltitel: Fight Club (1999) (139 min)

Regissör: David Fincher

En fantastisk men obehaglig film. Vi har sett den tidigare både Johan och jag och den har legat här hemma ett bra tag utan att vi haft lust att se den men när Johan ville se Tunna röda linjen bönade jag om att få se Fight club istället ( jag bävar för Tunna röda linjen).

I början får vi följa  en tillbakadragen man som jobbar på kontor och som inte kan sova. För att finna frid går han på olika stödgrupper för människor med dödliga sjukdomar. På en sådan grupp springer han på Marla som spelas av en av mina favorit skådespelerskor, Helena Bonham Carter. Ungefär samtidigt dyker Tyler (Brad Pitt) upp och han får vår lugna kontorsnisse att agera annorlunda. Utvecklingen går fort och är väldigt skrämmande och som tittare förstår man att något inte är som det ska.

Det är en våldsam film vilken jag inte brukar tycka om men jag tycker att den är tänkvärd. Det är väl investerade minuter att slå sig ner och se filmen om man inte tidigare gjort det.

Originaltitel: Good Morgning, Vietnamn (1987) (119 min)

Regissör: Berry Levinson

Good Morning, Vietnam är en film som jag sett för många gånger för att uppskatta är jag rädd. Den hadlar om en radiopratare som sänder ifrån Vietnamn till de ameriksanska trupperna och som lyckas lätta upp deras vardag genom skämt och populär musik vilket irriterar ledningen. Att han dessutom vill att soldaterna ska få veta sanningen om vad som försigår gör att han hamnar i flera problematiska situationer.

Det som skiljer denna film från så många andra amerikanska filmer som skildrar Vietnamkriget är att lokalbefolkningen visas som vanliga levande människor. Man får genom en kärleksrealtion som radioprataren har men en flicka se mycket annat än bara militärklädda amerikaner och stridsfordon vilket jag uppskattar. Har man inte sett denna film tycker jag absolut att man ska se den, den tillhör de filmer an bör ha sett.

Originaltitel: Edward Scissorhands (1990) (105 min)

Regissör: Tim Burton

Av alla regisörer så är Tim Burton min absoluta favorit, jag tycker de allra flesta av hans filmer är helt fantastiska och Edward Scissorhands är inget undantag. Visst kan man tycka att den är lite väl sockersöt i vissa partier men det vägs upp av de fantastiska skildringarna av bostadsområdet och dess invånare, slottet och framför allt uppfinnarens alla maskiner.

Burton lyckas genom en moderna saga om en konstruerad man med saxar till händer förmedla mycket värme men också visa på problem som en annorlunda person möter i en liten håla som den småstad där sagan utspelar sig. En fantastisk film som är väl värd att se bara för miljö- och personbeskrivningarnas skull!

Originaltitel: Independence Day (1996) (145 min)

Regissör: Rolan Emmerich

Filmen gick på kanal 6 i går kväll och Johans kommentar till det hela en stund innan vi bänkade oss framför TV:n var ”Oh nej, är den med i boken?!” Och ja, tyvärr, den anses vara en av de 1001 filmer man bör se innan man dör…fråga mig inte varför.

I boken blir den hyllad för sina specialeffekter men i min mening blir det bara förmycket. Det är på tok för mycket USA och så mycket patriotism så att man kan kräkas. Hade det inte varit för Will Smith åtminstonde är något fint att titta på hade jag troligtvis stängt av TV:n. Min uppmaning är enkel, se inte filmen utan gör något bättre med din tid.

Oh glömde skriva vad filmen handlar om, rymdvarelser som kommer för att ta över världen och några heroiska personer som räddar den.

Sagan om ringen – härskarringen

Sagan om de två tornen – härskarringen

Sagan om konungens återkomst – härskarringen

Originaltitel: The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001),  The Two Towers (2002) , Return of the King (2003).

Regissör: Peter Jackson

Jag slår ihop hela trilogin på en gång. Fantastiska filmen! Jag har sett dem flera gånger och jag älskar dem. De är fulla av härliga mytiska figurer och otänkbara händelser.

Ju längre man kommer i trilogin desto mörkare blir det och ibland vill man bara att det hela ska ta slut. Detta mästerverk har en självskriven plats i listan över filmer man måste se innan man dör! Det tar sin lilla tid men det är väl värt varenda minut man offrar för att följa de små hobbitarna genom sina äventyr. Toppbetyg!

Originaltitel: Manhunter (1986) (119 min)

Regissör: Michael Mann

Nej…det är vad jag har att säga om den här filmen. Jag har sett den förut men i en annan version, samma story dock. Här får vi möta Hannibal Lecter och han har lite smarta fiffigheter för sig men jag tycker inte att han är speciellt skrämmande där han sitter bakom lår och bom.

Enligt boken, 1001 filmer du måste se innan du dör, är denna film läskigare än när När lammen tystnar men jag vet inte om jag kan hålla med om det. Eller så har det att göra med att jag såg När lammen tystnar när jag var liten och förstår lite bättre idag. Det är inte en film som får något högt betyg av mig men det är klart har du två timmar att slå ihjäl kan du väl se den.

Originaltitel: Saturday Night Fever (1977) (118 min)

Regissör: John Badham

En underbar film! Man kan inte annat än att skratta en aning åt Travoltas fantastiska moves. Johan har sedan tidigare utvecklat en lätt allergi mot John Travolta och jag är rädd att den inte blev bättre av denna film. Hans betyg skulle nog inte bli speciellt högt.

Filmen hade en stor påverkan på 70-talets discodansande vilket kan vara lite svårt att förstå idag då kläderna, rörelserna och ansiktsuttrycken gör att man lätt uppfattar filmen som komisk men vad gör det. I min mening förtjänar filmen sin plats i listan över filmer man måste se innan man dör…utan tvivel.

Originaltitel: The 39 steps (1935) (86 min)

Regissör: Alfred Hitchcock

En härlig Hitchcockfilm som måste varit fantastisk att se när den kom. En oskyldig man träffar en kvinna som blir mördad och han blir sedan indragen i ett spiondrama. Han blir misstagen för att vara skurken och flyr fastsatt i handklovar med en kvinna som tror att han är skyldig.

Filmen håller ett relativt högt tempo och trots att den är gammal så finns en del av spänningen kvar än idag.

Originaltitel: The Man Who Knew Too Much (1956) (120 min)

Regissör: Alfred Hichcock

En nyinspeling av filmen från 1934. Den handlar om en man som får veta att ett politiskt mord ska begås. Hans barn kidnappas för att han inte ska ingripa men det gör han förstås ändå.

Han litar inte på sin frus kapacitet att hjälpa honom och försöker därför hålla henne utanför i möjligaste mån men hon spelar en avgörande roll för upplösningen.

Hitchcock är Hitchcock och detta är en Hitchcockfilm och värd att se bara därför.

Originaltitel: Boggie Nights (1997) (152 min)

Regissör: Paul Thomas Anderson

Detta är en film både jag och Johan sett innan och har lite olika åsikter om. Johan tycker om filmen vilket jag (låter mina fördomar lysa igenom här) tror är lite typisk för killar. Han satt och småskrattade lite här och var i filmen.

Jag blir lite trött på allt sex och alla droger och tycker att det går lite till överdrift. Sedan tycker jag filmen ska ha cred dels för att den tar upp ett ämne som inte är speciellt vanligt i amerikansk film och dels för att den skildrar de trasiga människorna i porrbranchen.

Burt Reynolds gör en fantastisk rollprestation, jag kan inte se på honom utan blir äcklad och irriterad över hur vissa människor kan agera. Filmen i stort är alltså enligt min mening bra men det är inte film jag gärna ser mer än en gång…vilket jag nu gjort.

Originaltitel: The African Queen (1951) (105 min)

Regissör: John Huston

En klassiker! Humphrey Bogart fick en Oscar för sin rollprestation och Kathrine Hepburn var nominerad för sin även om hon inte vann någon.

Hepburn spelar en missionär som tvingas fly med Bogart i hans båt under första världskriget. De två kommer givetvis inte överens och har helt olika syn på etik och moral men med tiden förändras deras inställning och en kärleksrelation utvecklas.

Tillsammans ska de försöka stoppa ett tyskt örlogsfaryg som hindrar deras flyktväg. Det blir ett fängslande äventyr!

Originaltitel: Ying xiong (2002) (99 min)

Regissör: Zhang Yimou

En undebart vacker film! Den utspelar sig i det gamla Kina som delats i sju kungadömen och krig råder. Kungen i ett av kungadömena vill veta om tre personer som hotar hans maktposition har blivit mördade.

Filmen är otroligt vacker och skiljer sig så enormt från det man brukar få se i filmväg i vårt enkelriktade samhälle så jag skulle vilja uppmana alla att se den enbart därför. Den blev oscarsnominerad men fick tyvärr inget pris.

Original titel: Raiders of the Lost Ark (115 min) (1981)

Regissör: Steven Spielberg

Indiana Jones hör till barndomen för mig, jag minns hur hemskt jag tyckte det var när han satt och år aphjärna eller vad det nu var. När jag nu såg Raides of the Lost Ark satt jag mest och smålog åt de fantastiska hindren som Indy lätt tar sig förbi.

Scenen med stenklotet som kommer rullande är en scen som jag alltid förknippar med den fantastiske hjälten. Det jag hänger upp mig lite på är varför man väljer att ha nazister som de onda, antagligen för att det är lätt så men jag tycker att det blir lite väl mycket…fast å andra sidan är hela filmen lite väl mycket så det får väl gå.

Originaltitel: Thelma & Louise (1991) (129 min)

Regissör: Ridley Scott

Tilda:

Detta är en film jag sett flera gånger och på något sätt tycker jag ändå om den. Den visar så tydligt på livets orättvisor och att det inte alltid går som man tänkt sig. Jag tycker också mycket om slutet för det blir inget lyckligt Hollywoodslut utan tjejerna väljer att inte åka fast.

Enligt boken blev den så populär för att den feminiserade en tidigare helmanlig genre. Filmens tema är frihet, eller snarare kampen för frihet. Den speglar ett typiskt amerikanskt samhälle, åtminstone som jag som svenska tänker mig att det är med förtryckta kvinnor i hemmen och kvinnor med dåligt betalda jobb.

Jag tänkte mig att detta var en typisk tjejfilm men det kröp fram att Johan var ganska så förtjust i denna film han också.

Originaltitel: Natural Born Killers (1994) (118 min)

Regissör: Oliver Stone

Tilda:

Jag som inte är förtjust i våld fasade för den här filmen men när den väl var på måste jag ändra åsikt. Jag tycker att det är en fantastisk film som visserligen är ganska våldsam men den säger mer om samhället och media än om meningslöst våld. Den försvarar inte våldet men det är inte som om den fördömmer det heller utan det skildras som en del av karaktärerna i filmen. I många filmer framställs mördare som kalla och okänsliga men så är det inte här, visst mördar vårt kärlekspar utan att blinka men de visar starka känslor för varnadra.

Polisen som jagar paret har också en viktig roll i filmen, han är inte ett dugg bättre än de två mördarna och han argerar på ungefär samma sätt. Dessutom är väldigt förtjust i Mallory, kvinnan i duon, vilket en lagens man inte borde vara. 

Johan har sett filmen innan och har föreslagit den vid ett flertal tillfällen då han tycker att den är bra men jag har alltid lagt in mitt veto.

Originaltitel: The Evil Dead (1982) (85 min)

Regissör: Sam Raimi

Tilda:

Vi valde att se denna film till frukost idag, det var bland det sämsta jag har sett. Jag var lite orolig innan vi satte på den för jag hatar skräckfilmer men det visade sig vara mer komiskt än skrämmande. Vi kontaterade att filmen har utvecklats en hel del på 27 år.

Enligt boken, 1001 filmer du måste se innan du dör, får vi inte glömma att filmen uppfattades som mycket skrämmande när den kom. Det är svårt att tro när man ser den idag. Lite dimma, lite slag i källarluckor och så någonting som ska föreställa zombies men som mer ser ut som clowner och som sprutar mjölk när de blir skadade.

Det var tydligen den första skräckfilmen som utgick från ett gäng ungdomar och den har därför haft en stor inverkan på vår tids skräckfilmer. Vi satt och försökte räkna ut vilken av tjejerna som skulle överleva men se så förutsägbar var inte filmen och det uppskattar jag verkligen.

Originaltitel: Titanic (1997) (194 min)

Regissör: James Cameron, Jon Landau

Tilda:

Jag har sett den här filmer för många gånger för att kunna uppskatta den riktigt. Jag kommer ihåg när jag såg den på bio, jag grät mig igenom stora delar av filmen, idag gjorde jag inte det. Det är en fin kärlekshistoria och man berörs verkligen av hur man prioriterar utrymme på däck över passagerares säkerhet.

Johan ville se ett epos och valde då Titanic för dagen. Jag tror att denna film har påverkat många människor och den förtjänade alla sina Orscar den fick men det är mer en kärlekshistoria än en berättelse om Titanic. Sedan tycker jag den gamla damen är en enorm tillgång för filmen, hon står för kärlekshitoriens autentitetsfiction. Se filmen om du inte gjort det för miljöerna på fartyget är fantastiska.

Originaltitel: The adventures of Robin Hood (1938) (102 min)

Regissör: Michael Curtiz, William Keighley

Tilda:

Tycker man om Robin Hood så gör man, jag tycker att den är underbar. Filmen har allt, action, kärlek, orättvisor och en kamp för sina rättigheter. Alla känner till historien om Robin Hood så det är inget som kommer som chock i filmen utan den följer den vanliga utvecklingen.

Enligt 1001 filmer du måste se innan du dör har filmen ett häpnansväckande tempo, jag reagerade inte över det när jag såg den men med tanke på vilket år den kom så kan jag mycket väl tänka mig att det var så. Johan som hade läst i boken innan vi såg filmen tänkte på tempot på ett annat sätt än vad jag gjorde. Han tyckte att det var en bra film. En härlig Robin Hood film som alla borde se.

Originaltitel: Wo hu zang long (2000) (120 min)

Regissör: Ang Lee

Tilda:

Detta är en fantastisk vacker film som jag tycker alla borde se. Den flyter fram i vackra miljöer och trotsar allt vad vi är vana vid från de traditionella hollywood filmerna. Jag tycker att det är skönt att det är en ung tjej som är den som styr handlingen. Det är inte ofta man se filmer där det är kvinnor som är de bästa slagskämparna, även om det är ett samhälle styrt av män.

Det är också en kärlekthistoria i filmen, en hiostoria som innehåller det vanliga. En fin flicka träffar en minde fin pojke och det finns ingen möjlighet att föräldrarna skulle godkänna deras relation. Hela filmen bygger på flickans uppbrott från samhällets värderningar blandat med legender och övernaturliga saker. Fantastisk!

Originaltitel: Gilda (1946) (110 min)

Regissör: Charles Vidor

Tilda:

En sinnessjukt svartsjuk casinoägare och en vacker kvinna, sedan kommer det in ytterligare en man i handlingen. Det kan ju bara gå på ett sätt och det gör det.

Det jag tycker är roligt med den här filmen är när Rita Hayworth strippar. Hon tar av sig sina handskar! Tänk er det i dagens filmer där vi jämt och ständigt får se nakna människor. Hela filmen dryper av en kampen mellan och inrutningen av könsroller. Det hade varit intessant at göra en analys ut ett feminsitiskt perspektiv…eller så hade det inte det. Hur som helst så tycker jag att man ska se den här filmen!

Originaltitel: Moulin Rouge (2001) (127 min)

Regissör: Baz Luhrmann

Tilda:

Jag tycker om Moulin Rouge, Johan slummrade sig igenom det hela med motiveringen att han har svårt för musikaler. Visst kan jag hålla med om att handlingen är lite väl klichéartat men jag tycker ändå att den är vacker i sitt scenspråk. Jag tycker också att det är roligt hur filmen tar in kända låtar i handlingen. Man kan ju tycka att Johan som musikmänniska skulle kunna uppskatta något sådant men icke!

Jag tycker att det är en film man ska se, kan man bortse från den uppenbara kärlekshistorien är den väldigt vacker.

Originaltitel: Life of Brian (1979) (94 min)

Regissör: Terry Jones

Tilda:

Always look on the bright side of life… Tydligen har vi George Harrison att tacka för denna film. Det saknades pengar vid inspelningen och George Harrison hade precis skapat ett produktionsbolag som löste situationen. Jag kan ibland tycka att Monty Python är en aning för mycket, enligt Johan är det att häda att säga så, men ok de är lite småroliga ibland.

Johan tyckte att vi skulle spara denna filmen till sist bara för att vara säkra på att ha en bra film kvar till slutet jag å andra sidan kan tycka att det är skönt att vi nu bara har en Monty Python film kvar istället för två. Filmen får mig faktiskt att tänka på hur Jesus egentligen hade det, hade han lika många chanser att komma ifrån korset om människorna i omgivningen inte hade varit så korkade…i så fall kan man väl knappast kalla det för att han dog för våra synders skull, utan snarare vår dumhets skull.

Originaltitel: There’s Something about Mary (1998) (119 min)

Regissör: Bobby Farrelly, Peter Farrelly

Tilda:

Jag tycker egentligen inte om den här typen av film men jag skrattade ibland ändå, det gjorde vi båda två. Ibland tycker jag att det blir lite väl överdrivet och då tycker jag att det är lite jobbigt men men. De två musikanterna som dycker upp lite här och var är ganska sköna och av någon anledning så gick jag och nynnande på ”something about Mary” efter att filmen var klar.

Om det är en film som man måste se innan man dör vet jag inte om jag vill hålla med om. Jag ser inte att man lär sig något speciellt av den och den berör inte särskillt mycket heller. Hur som helst så är den sedd nu!

Originaltitel: A Room with a View (1986) (117 min)

Regissör: James Ivory

Tilda:

Boken överöser både regissör, producent, manusförfattare och skådespelar men komplimanger för en fantastisk film…jag undrar om jag har sett samma film som dem. Enligt min mening är detta ett riktigt sömnpiller. Både jag och Johan satt och skruvade på oss och undrade om den inte kunde ta slut snart.

Om du tycker om en lång, seg, utdragen kärlekshistoria så kanske detta är en film för dig men jag garanterar det inte. Jag kan dock försäkra er om att det finns mycket snofsigt kvinnfolk och många strama riktlinjer för hur en kvinna ska leva och uppföra sig, det är så att man kan spy.

Originaltitel: The Sixth Sense (1999) (107 min)

Regissör: M. Night Shyamalan

Tilda:

Jag tycker om den här filmen, Johan skruvade på sig en aning innan vi satte på den och valde den med förevändningen att ”då blir vi av med den”. Han är inte förtjust i Bruce Willis men jag tror att han glömde av det under filmens gång. Det jag tycker är bra med den här filmen är att det är så lätt ( för mig i varje fall) att leva sig in i hur pojken känner sig. Haley Joel Osment spelar fantastiskt bra, han kan inte vara gammal pojkstackarn. Hos mig har han etsat sig fast som killen i Pay it forward.

Enligt boken är denna filmen ett exempel på en förstklassig spökhistoria och jag kan inte annat än att hålla med. Jag uppskattar att det inte är en massa blod och halvruttna lik som kommer smygande i varje vrå. Något jag tänkte på var hur antalet spöken vi fick se blev fler och fler i takt med att psykologen började tvivla på sin inställning till vad pojken sagt, det krävs i och för sig inte något geni för att upptäcka det. 

Jag har sett den här filmen två gånger innan så slutet kom inte som någon överaskning men jag kommer ihåg att det tog ganska lång tid innan jag fattade hur det låg till första gången jag såg den. Jag tycker att det är en sevärd film.

Originaltitel: Four weddings and a funeral (1994) (117 min)

Regissör: Mike Newell

Tilda:

Vi var lite trötta på att se på film och hade ingen till hands som vi kände att vi verkligen ville se så det fick bli Fyra bröllop och en begravning. En film vi båda sett ett flertal gånger innan men då jag var förtrollad av en mördande trötthet kändes det som ett bra val. Det är faktiskt en rolig film och även om vi inte satte på den med någon större entusiasm så skrattade vi ändå.

Enligt boken, 1001 filmer du måste se innan du dör, var det genom denna film som Hugh Grant fick sitt signum som tråkig engelsman i övre medelklassen. Han gör en fantastisk rollinstats enligt min mening men det gör också birollsinnehavarna. En sevärd och roande film!

Originaltitel: Scarface (1983) (170 min)

Regissör: Brian De Palma

Tilda:

Jag har länge tänkt se den här filmen i utbildningssyfte. Många av kidsen på jobbet pratar om Scarface som om det vore ett ideal att eftersträva. Jag har aldrig förstått mig på gangsterkulturen och gör det inte nu heller. Den här filmen sa mig ingenting som jag inte redan visste om knakkungarna och deras värld. Det jag tror ungdomarna vill uppnå är mycket pengar och makt för lite arbete sedan tror de på något sätt att de inte kommer att bli ihjälskutna på slutet.

Visst kan jag tycka att filmen är sevärd men sista timmen handlar bara om Tonys förfall. ”Världen är din” det är vad Tony intalar sig och sedan försöker han styra den med järnhand, mörda alla som inte gör som han vill, förhandla sig till kvinnor och hålla sin syster under sträng uppsikt. Han fick vad han förtjäna vår lille Tony Montana.

Originaltitel: Rocky (1976) (119 min)

Regissör: John G. Avildsen

Tilda:

Enligt boken 1001 filmer du måste se innan du dör fängslades publiken av sportklichéerna i filmen när den kom. Jag tycker mest att det är tragiskt, hela upplägget om sportkille som inte har någonhjärna men som ändå lyckas (på sätt och vis) möter flicka som är hans totala motsats. Mot slutet så står alla ändå där och är lyckliga i ett ringhörn.

Jag har givetvis sätt den här filmen tidigare, vem har inte det, men det jag kom ihåg av det sedan den gången är när han sringer upp för trappan och stäcker händerna i luften. En scen som kopierats av många, var det inte duracellkanin som gjorde det i någon reklam för några år sedan? Ähh jag vet inte om jag har så mycket till övers för Rocky, Sylvester Stallone har aldrig varit någon av mina favoriter…spelar ingen roll hum många Rockyfilmer han gör.

Originaltitel: Animal Farm (1954) (72 min)

Regissör: Joy Batchelor, John Halas

Tilda:

Det som irriterar mig med denna film är den svenska titeln, Djuren gör revolt, vad är det för titel? Den svenska översättningen av Orwells Animal Farm är väl Djurfarmen så varför hade inte filmen kunnat heta det samma. Jag tyckte mycket om denna film och jag tycket att alla borde se den, precis som jag tycker att alla borde läsa boken.

Filmen föjer boken helt ända fram till slutscenen men där skiljer det sig, enligt 1001 filmer du måste se innan du dör, ansåg regissörerna och producenten att det dystopiska slutet skulle vara för starkt för publiken. Sedan rättfärdigas ändringen med att Stalin dog under den tid som filmen producerades och att det därför passade bra med att grisen Napolen dog.

Filmen i övrigt tycker jag för fram ett starkt politiskt budskap trots att den är tecknad. Den satir som finns i boken har verkligen återskapats på filmduken, fantastisk!

Originartitel: The Great Train Robbery (1903) (12 min)

Regissör: Edwin S. Porter

Tilda:

Ja vad kan jag säga, jag älskar filmer som är 12 minuter, åtminstonde när de är stumfilmer. Den stora tågplunderingen nämns ofta som den första västernfilmen även om det är debatterat om så skulle vara fallet. Det är i varje fall den första västernfilmen med handling och över ett dussin scener. Det är några som rånar ett tåg och vi följa deras flykt och hur de tillslut skjuts ihjäl. Brott lönar sig aldrig.

Det som filmen kanske blivit mest känd för är scenen där en av rånarna skjuter rakt in filmduken så att det känns som om han siktar på publiken. Jag har sett scenen förut fast då visste jag inte att den kom fårn denna filmen.

Originaltitel: A Fish Called Wanda (1988) (108 min)

Regissör: Charles Crichton

Tilda:

Det här är en film som jag sett flera gånger. Jag förstår inte riktigt storheten med den men visst skrattar jag ibland. Vi hade en scalar ett tag som vi döpte vill Wanda och det var just efter denna filmn, hon blev dock inte uppäten som många av fiskarna i denna film.

Hela historien är absurd, fyra personer stjäl diamanter och försöker sedan få bytet för sig själva. När de sedan försöker få infromation från advokaten blir allt bara dråpligt. Men ärligt talat, vad är det som gör att just denna film anses vara en av de filmer man bör se innan man dör?

Originaltitel: Traffic (2000) (147 min)

Regissör: Steven Soderbregh

Tilda:

Boken 1001 filmer du måste se innan du dör beskriver filmen som ”rak, nästan dokumentär stil” och jag kan inte annat än att hålla med. Det är en film som känns väldigt verklig på så sätt att man får känslan av att det är en dokumentär emellan åt. Ibland får man dock lära känna karaktärerna på ett icke dokumentäraktigt vis men hade man inte gjort det så hade filmen nog inte varit speciellt fängslande.

Jag tycker att hoppandet mellan de olika parallellhandlingarna gör att man får en bra överblick över knarkhandelns olika nivåer och områden. Filmen speglar också en kultur som är relativt självklar för många ungdomar av idag. Jag jobbar själv med ungdomar och blir chockad över drogernas utbredning och hur vissa personer ser det som en del av en vardag.

I filmen pratas det lite svulstigt och amerikanskt om kriget genom vilket vi ska bekämpa narkotikan. Lite väl amerikanskt i min värld men det väcker ändå tankar om med vilka metoder man ska ge sig in i ett ”krig” där man vet att motståndarsidan alltid kommer att ligga steget före. En bra film, väl värd att se.

Originaltitel: The birth of a Nation (1915) (190 min)

Regissör: D.W. Griffith

Tilda:

Ja, vad ska man säga? 190 minuter stumfilm är inte my cup of tea och när den dessutom handlar om hur Ku Klux Klan har de rätta värderingarna och att slavar i USA var dumma och onda funderar jag på vad vi i hela friden har gett oss in i.

Enligt boken är det en viktig historisk konstprodukt men en fantastisk teknik som blev riktningsgivande för Hollywood i modern tid. Det var första gången man använde sig av orkestermusik, dramatiska närbilder och parallelhandlingar. Men egentligen, vad spelar det för roll, budskapet är ju ändå att de svarta människorna är mindre värda  än de vita.

De textskylar som visas får ett helt annat språk när det som skrivs kommer från en svart människa, de framstår som mindre intelligenta. Jag undrar hur många människor som blivit påverkade av denna film och som sedan fört vidare många av de fördomar som finns idag. Skamligt!

Originaltitel: Le pianiste (2002) (148 min)

Regissör: Roman Polanski

Tilda:

Jag är inte förtjust i denna typ av film. Visst den är fantastisk och visst man känner verkligen med den judiska pianospelande mannen men jag avskyr alla filmer om krig. Är det inte nog med att det har hänt? Jag tvivlar inte en sekund på att det var precis så hemskt som filmen visar, jag tror säkert att många agerade på exakt det sättet som vi kan se, men varför vill någon se det? Och varför är vi i ”västvärlden” så besatta av andra världskriget? Det sker övergrepp mot människor varje dag i vår sinnessjuka värld men det är det ingen som bryr sig om, istället ska det vid varje tillfälle som ges visas hur hemska alla tyskar var.

Filmen är väldigt gripande och tycker du om filmer som visar hur människor led under andra världskriget är detta en film för dig. Jag plågades hela filmen igenom och jag blir så arg så att jag kokar emellanåt över allt onödigt dödande och lidande. Det som jag ändå tyckte var bäst i filmen var slutet, när Szpilman blir räddad av en tysk soldat. Hela filmen igenom målas de tyska soldater ut som psykopater som njuter av att skjuta skallen av oskyldiga människor men på slutet får vi se en tysk man som har samvete och som också lider av krigssituationen.

Originaltitel: Sen to Chichiro no kamikakushi (2001) (125 min)

Regissör: Hayao Miyazaki

Tilda:

Jag har sett den här filmen en gång innan och kommer ihåg den som väldigt bra, jag har en viss förkärlek till tecknade och animerade filmer. När jag såg den igår tyckte jag att den var lite seg, den kändes längre än två timmar, men å andra sidan är inte fredagskvällarna alltid den bästa sändningstiden för mig då jag alltid har en tendens att somna.

Hur som helst så försökte vi oss på en japansk afton med sushi och animerad film på japanska. Det som jag tycker är skönt med denna film är att det inte är sockersött, snarare tvärtom med glupska grisar och sopandar som stinker. Karaktärerna vi möter är inte heller uppdelade i goda och onda utan många har egenskaper av alla spektra.  Vi ser också hur vissa individer sliter hårt och andra får sätta livet till. Men visst finns det många saker som är typiska för denna typ av film som att en liten flicka måste klara sig igenom flera faror för att kunna rädda sina föräldrar ur den grymma förtrollningen. Jag tycker filmen är väl värd att se, det är upplyftande att se något som man inte matats med sedan barnsben.

Originartitel: Se7en (1995) (127 min)

Regissör: David Fincher

Tilda:

Jag önskar att thrillers var som denna. Jag som avskyr allt vad hemskheter som finns och lätt drabbas av mardrömmar, inte bara i en natt utan det kan hålla på i flera veckor om det vill sig illa, tycker om den här filmen för att den väcker tankar om samhället och trots att det sker groteska mord så behöver man aldrig se massor av blod, skrikande människor eller personer som smyger med vapen i mörka miljöer. Tack David Fincher för att du gjort en thriller som är värd att se.

Det sköna med filmen är att man inser att poliserna förmodligen inte kommer att få tag i mördaren innan hans uppdrag är genomfört och man förstår detta genom att det hela tiden hänvisas till gammal litteratur och dödssynderna, som är sju, och det vore därför konstigt om de fick fast mördaren efter fem mord. Jag tycker slutet är fantastiskt väl uträknat av vår käre mördare så att även han får ett straff för sina synder. En film väl värd att se och känner man inte till Dante så ger den ett ypperligt tillfälle att åtminstone få veta lite.

Originaltitel: The Aviator (2004) (170 min)

Regissör: Martin Scorsese

Tilda:

Den här filmen gick på TV på ett tag sedan, Johan satt uppe och tittade på den men jag gick och lade mig. Så tidigt som när jag såg omslaget på filmen förstod jag att det här var en film i Johans smak…flygplan.

Enligt boken är det en uppstädad bild av huvudpersonen Howard Huges vi får se där hans otrevliga sidor klipps bort till småglimtar. Jag vet ingenting om honom sedan innan, vilket man kanske borde, men man lär så länge man lever. Jag tycker om filmer som handlar om någon verklig människans liv och för mig var han gestaltad som tillräckligt galen i filmen. Hade han varit knäppare hade jag nog inte orkat med honom.

Det är en film full av vackra miljöer och jag finner ett nöje i Huges syn på pengars betydelse men filmen var lite lång för min smak. Johan låg i soffan och småslumrade (han försöker förneka det men få människor snarkar vakna) så det hade inte gjort något om filmen hade kortats av en halvtimma eller så.

Originaltitel: Grease (1978) (110 min)

Regissör: Randal Kleiser

Tilda:

”Denna kitschiga klassiker betydde lite mycket för det sena 70-talets tonårstjejer som Stjärnornas krig gjorde för killarna”, så skriver Joanna Berry om denna film. Jag satt och njöt filmen igenom, snacka om barn- och tonårsminnen. Jag kan de flesta sångerna och kan fylla i replikerna med relativt stor säkerhet. Dansen till Greased Lightning har jag och min kompisar under tonåren ofta härmat efter ett par glas vin. Men det som jag kanske ändå njöt mest av var Johans plågade ansiktsuttryck och konstanta suckande. Jag fick till och med slå upp filmen i boken för att han skulla vara helt säker på att det här var en film vi skulle se. Med tanke på hur många filmer jag måste genomlida gav detta mig en känsla av någon form av rättivsa.

Nå tillbaka till filmen…John Travolta och de andra pojkar ger många upphov till skratt och jag tvivlar på att man ens på 70-talet tyckte att det var några sexiga dansmoves som bjöds publiken. Det som jag tycker är helt underbart med denna film är att den stider mot de vanliga budskapen man brukar se i tonårsfilmer. Visst pojken och flickan får varandra till slut men först efter det att hon gett upp sina principer om vem hon är som person, visat lite hud och börjat röka. Är det inte underbart, du får mr. right om du slampar till dig lite. Denna film måste ses!

Johan har beslutat sig för att bara se filmerna hädanefter utan någon skriftlig redogörelse över sina tankar och intryck. Detta kanske kommer som en chock för vissa men för mig som känner Johan är detta fullt normalt…han har hittils aldrig genomfört ett längre projekt fullt ut så det är inget att förundra över. Jag kommer om han uttrycker några tankar att vidarebefodra dem till er.

Originaltitel: The English Patient (1996) (160 min)

Regissör: Anthony Minghella

Tilda:

Filmen bygger på en roman av Michael Ondaatje som jag aldrig läst. Jag har sett filmen innan, eller åtminstonde delar av den innan. Det är en otroligt vacker och poetisk film. Jag fängslas av den tragiska kärlekshistorien som presenteras för oss i episoder. Trots att filmen är lång så tycker jag inte att den blir tröttsam utan den är vacker rakt igenom, det är vacka miljöer och människoöden. Människorna känns äkta, även om några av dem är aning dumma ibland men verkligheten kan säkert se ut på dettta sätt.

Att filmen vann nio Oscars säger en hel del om vilken typ av film det är och jag tycker att det är film som man bör se. Jag tror inte att den kommer leva kvar i mitt medvetande för all framtid men jag tror inte att någon sitter helt oberörd när de ser den.

Johan:

Har sett filmen två gånger nu och kom ihåg den som ganska långtråkig och seg. Vet inte riktigt vad jag tänkte på den tiden för den är faktiskt en liten guldklimp. Jag tycker att det är befriande med filmer som inte är gulligt sockersöta rakt igenom och i den här finns faktiskt inte många gulliga scener. De få fina scener som skildrar kärlek leder fram till råa bilder med svek och hat. Och tvärtom. Huller om buller skildras kärlek, hat, vänskap, förakt och hämnd. Som det riktiga livet.

Originaltitel: The Battle of San Pietro (1945) (33min)

Regissör: John Huston

Tilda:

Denna dokumentär gjordes som propagandafilm men filmen visades för allmänheten först efter det att kriget var över. Krigsfilmer är det absolut värsta jag vet, det spelar ingen roll om de skildrar verkligheten eller är fiktiva, jag vill bara inte se eländet. Huston lyckas mycket bra med denna film, han visar rakt av hur fruktansvärt krig är. Vi får se eldstrid och död och vi ser oskyldiga människor ta skydd i grottor. Amerikanarna segrade till slut, de tog över den lilla bergsstaden och det kostade 1000 människoliv, men hurra de vann och sörjande hemma finner säkert tröst i det!

Johan:

Jag ser gärna en krigsfilm emellanåt och min måttstock numera är ”Band of Brothers” (Ja, jag vet. Det är en serie och inte en film.). Det konstiga är att även om inledningscenen i Saving Pte. Ryan är betydligt mer blodig och närmre filmad så sitter jag under ”Pietro” på soffan som om jag hade en hel nåldyna under arslet. Man ser inte många döda eller döende människor men man vet att varje exploderande granat som visas är ämnad för att döda någon. På riktigt.

Jag är inte så avundsjuk på fotografen som ska följa de stridande. Kul att sticka upp huvudet med en filmkamera framför ögat och försöka filma det blodigaste och mest actionladdade man kan.

Originaltitel: Jurassic Park (1993) (127 min)

Regissör: Steven Spielberg

Tilda:

Jag kommer ihåg när jag såg den här filmen på bio, jag var inte så gammal då och tyckte att de långhalsade dinosaurierna var fantastiska. När jag tänker tillbaka på Jurassic Park tänker jag på en förstollande film men fantastiskt vacker natur och verklighetstrogna jätteödlor. När jag igår såg om filmen var jag inte lika imponerad.

Visst är det en bra film men skådelspelarinsatserna är inte på topp, disnosaurierna är inte så verklighetstrogna och hela filmen är otroligt förutsägbar men egentligen, vad spelar det för roll. Jag kanske inte kommer minnas filmen som så otrolig som jag gjorde tidigare men å andra sidan så har den kanske redan sett sina glansdagar och ersatts av andra filmer.

Jag blev lite förvånad när jag insåg att filmen var kategoriserad som en skräckfilm men när man tänker efter så finns det en hel del likheter med Hajen. Båda filmerna handlar om onda urtidsdjur som inte borde kunna vara speciellt intelligenta eller beräknande men som plötligt dyker upp med en plan att förgöra människorna i filmen.

Johan:

Var inte speciellt förtjust i filmen när den först kom ut och jagt förstår fortfarande inte tjusningen med den. Antar att det var specialeffekterna som hissade den här filmen till oanade höjder. För min del anser jag att sklådespelarna gör ett mediokert jobb med en halvdan dialog som stor bov i dramat. Jag antar att de fick spela en hel del mot imaginära skådespelare eftersom måmga av dem var animerade. De skulle övat mer.

Originaltitel: The Sting (1973) (129 min)

Regissör: George Roy Hill

Johan:

Jag har sett den här en gång innan och hade då ingen aning om upplägget och den krokiga väg som filmen har ända till det överraskande slutet. Newman och Redford glider igenom filmen med stil och finess och hela filmen andas gentleman även om de båda huvudpersonerna är bedragare av grova mått. Som vanligt hade jag glömt hur filmen slutade så jag satt som på nålar och försökte gissa. Kul idé som i nutid antagligen inte hade fungerat och därför ej heller fått en massa (välförtjänta) Oscar. Kan tänka mig hur de hade försökt att tussa ihop Sean Connery me Tobey McGuire. Ett inte alltför sofistikerat ekonomiskt självmordsförsök…

Tilda:

Nu har jag sett om filmen då jag somnade sist vi försökte se den. Jag hade inte sett filmen innan och jag gick på slutet rätt och slätt men i efterhand hade man ju kunnat räkna ut hur det hela låg till. Jag tycker det är en mysig film i en härlig miljö, bilarna och kläderna är fantastiska. Filmen har fått sju Oscar, inte för att jag egentligen vet varför man tyckte att den var så bra men visst är det en roande film.

Javisst ja, Tilda somnade innan upplösningen så jag uppmanade henne i skarpa ordalag att se om filmen. Sopa!

Originaltitel: Darcula (1931) (75 min)

Regissör: Tod Browning

Tilda:

En härlig film med spindlar och fladdermöss som ser ut att komma från ett dåligt barnprogram, jag kunde inte låta bli att skratta ibland. Om man bortser från sådana detaljer som får filmen att framstå som smått komisk så är det ett fantastisk skådelspel. Det som jag tyckte bäst om var avsaknaden av ljud. Filmen hade premiär 1931 vilket inte var  speciellt långt efter det att den första ljudfilmen kom, bara några år, och det tysta lever tydligt kvar. Det är inte massa spänningstriggande musik utan det är skådespelarna och sceneriet som får sätta stämningen.

Enligt 1001 filmen du måste se innan du dör  blev denna film den verkliga starten för skräckfilmsgenren och vampyrfilmen blev den mest populära subgenren. När vi såg filmen diskuterade Johan och jag att om det hade varit en modern tokning skulle förmodlingen inte de traditionella indicier kring vampyrer funnits med, nu får vi se kistor, fladdermöss, krucifix, jord från Draculas hemtrakter osv. En modern vampyrfilm kan utspela sig i en Stockholmsförort  i ett vanligt bostadsområde utan svarta kappor, ylande vargar och fladdrande fladdermöss. Men hade Låt den rätte komma in kunnat få ett sådant genomslag om vi inte sedan tidigare visste allt om den traditionella vampyren?

Johan:

Vampyrfilmer gör sig bäst i svartvitt och då gärna med en huvudrollsinnehavare som bryter trovärdigt på rumänska (?). Speciellt många kalla kårar efter ryggraden får man som skräckmatad medborgare av idag inte men det skulle ha varit fantastiskt kul att få vara med på tiden då det begav sig och verkligen få insupa detta skådespel. Att få höra berättelser om vampyrer och om Dracula och sedan få se honom i ”verkligheten” måste ha varit en sjujävla upplevelse som fick många att sova otryggt om natten.

En fråga som uppkommer i mitt huvud varje gånga jag ser dessa gamla svartvita filmer är hur det kan komma sig att alla vackra kvinnor i 18-20-årsåldern ser ut som om de vore 30 eller strax däröver? Nu för tiden så ska man tydligen tillbe det ungdomliga och våpiga idealet och inte kvinnor med skinn på näsan.

Originaltitel: Frankenstein (1931) (71 min)

Regissör: James Whale

Tilda:

Det står i boken att ” detta är den viktigaste skräckfilm som någonsin gjorts”. Jag är glad att jag har sett den. Mary Shelley läste jag när jag pluggade litteraturhistoria och det var roligt att se hur en historia som egentligen kan tolkas som kritik mot vetenskapen plötslig förvandlas till tidernas skräckfilm. Det är inte så mycket som stämmer överens med boken men ändå så pass mycket så att man vet att det är därifrån intrigen är hämtad.

Jag kan tänka mig att filmen, när den kom, var något enastående och det är den en dag på sett och vis. Tanken på att plundra gravar för att bygga liv av likdelar får mig att dra en lättnadens suck över att det inte är någon verison från  2000-talet jag behöver se. Moderna filmer är på tok för realistiska för att jag ska kunna slappna av. Det är också skönt att se att en karaktär i en skräckfilm kan framställas som en varelse med känslor, att allt inte bara är svart och vitt. Detta framkommer tydligast i boken men även här, när han kastar den lilla flickan i vattnet som visar sig inte kunna flyta, ser man det.

Originaltitel: Kill Bill: Vol. 1 (2003) (111min)

Regissör: Quentin Tarantino

Tilda:

Jag har tidigare hållt mig ifrån Kill Bill trots att alla i min omgivning tycks ha sett den, men det är inget ovanligt när det kommer till film för min del. Anledningen till att jag inte tittat på filmen innan är att jag såg inledningsscenen en gång som är i svartvitt och där man får se en mager sönderslagen kvinna, jag stängde av innan jag ens visste att det hela var på ett bröllop.

Nu när den stod på listan tyckte jag bara att det skulle bli skönt att få lägga den bakom mig men jag blev faktiskt positivt överraskad. Jag har lite svårt för det överdrivna blodsprutandet men själva hämndaktionen är en sådan som jag önskar att jag gjorde, om jag någonsin hamnade i the brids situation. En annan sak som jag tyckte om var att det är så många kvinnor med viktiga roller. Lite feminist får man lov att vara och efter att ha sett De hänsynslös där en kvinna var med i ca 3 sek var det skönt att se att världen faktiskt består av människor av olika kön.

När man ser filmen så förstår man att det hela tiden görs kopplingar till andra filmen och det irriterar mig lite när jag förstår att det är en koppling men jag inte var ifrån det är hämtat. Hade man valt att se alla filmerna i ordning kan lite hade klarnat eller också så krävs det att man ska vara ett filmfreak för att kunna uppskatta Tarantino fullt ut. Sammantaget måste jag dock säga att jag tycker att filmen var betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig.

Johan:

En film helt i Tarantinos stil och sedvanliga höga klass. Även om handling och dialog inte håller samma höga klass som i de flesta av hans övriga filmer så finns det här en hel del ögongodis. Jag frågade i ett tidigare inlägg hur det egentligen stod till i herr Tarantinos huvud och med det menade jag inte att galenskap på någo sätt skulle vara fult eller ej eftersträvansvärt; istället skulle jag vilja slå ett slag för den lätta sinnesrubbning som Quention företräder. Hur skulle vi annars få tillgång till en scen med 88 ninjor som med en liten skolflicka i spetsen försöker ta död på filmens hjältinna? Sinnesjukt. Sinnesjukt bra.

Originaltitel: Voyage dans la lune (1902) (14min)

Regissör: George Méliès

Tilda:

Det står att filmen är uppskattningsvis 14 minuter, den version jag såg var på 12 minuter. Det sägs att detta var den första film som hade för avsikt att underhålla, att visas på så sätt som vi ser på film idag. På den tiden brukade filmerna vara ca 2 minuter långa så 14 minuter var någonting enastående. Méliès är specialeffekternas fader och trots att effekterna i denna film är enkla räknas den ändå som den första science fiction filmen som gjorts.

Så är filmen bra? Givetvis hade den inte vunnit några oscars idag men det är ganska häftigt att tänka på vilken betydelse denna film haft, inte bara med specialeffekter, längd och sättet man fick se filmen på utan också dess innehåll. Vad visste man om månen 1902 egentligen? Det kanske växte skyhöga svampar på den då. 14 minuter av ditt liv kan det väl vara värt att se den första science fiction filmen, den ligger ute på youtube.

Originaltitel: A Clockwork Orange (1971) (137min)

Regissör: Stanley Kubrick

Tilda:

Clockwork Orange är en film som det alltid verkar som att alla har sett, det kanske inte bara verkar så utan faktiskt är så, men jag hade inte sett den innan vi tittade på den nu. Titeln har jag hört många gånger och jag hade en ungefärlig bild av vad filmen skulle handla om men jag hade inte en aning om att den efter sin premiär drogs tillbaka och inte visades på nästan 30 år ( i England).

Filmen är, trots sina år på nacken, aktuell. Många saker i filmen är inte realistiska och myckt av filmens trovärdighet har nog tyvärr falnat med tiden men samhällskritiken känns inte främmande. Samma meningslösa våld vi ser i filmen ser vi i samhället idag och det faktum att två av gängmedlemmarna sedan blir poliser överensstämmer säkert med många människors bild av polisen idag.

Jag tycker kanske inte att det är en film som alla måste se men det är inte en film som bör avfärdas, den väcker tankar och frågor och har på så sätt ett värde som många andra filmer inte har.

Johan: Precis som med många av de filmer vi har sett eller kommer att se innan projektet är över så var det bra länge sedan jag såg den här. Jag kom ihåg den som väldigt våldsam, komisk och sexuellt laddad. De två första stämmer fortfarande även om komiken är väldigt svart. Den sexuella laddningen var nog bara ett utslag av en inte alltför erfaren eller utvecklad tonårskropp styrd av hormoner. Fast många bröst blir det (i inte alltför erotiska scener iofs)!

Tilda har redan sagt det väsentliga förutom att ALLA borde se den här filmen. Så kan vår tids ungdjävlar gå ut och knacka hemlösa och slå ihjäl fetnackade kvinnor med konstverkspenisar. Har du inte sett filmen så fick väl den där sista meningen det att rycka i benen för att springa ner till närmsta videouthyrare och på knacklig engelska utbrista ”Ge hit ö Klåckwöök  Årransch, för faan!”

Originaltitel: Reservoir Dogs (1992) (99min)

Regissör: Quentin Tarantino

Tilda:

Jag kan tänka mig att många männskor skulle säga att detta är en fantastisk film. Den är noga uträknad och handlingen hoppar fram och tillbaka genom de olika karaktärernas perspektiv, dialogen är välformulerad, på så sätt tycker jag att det är en bra film. Musiken är fenomenal.

Sedan kommer vi till det som jag inte tycker om och det är allt blod. Jag är tacksam för att det i scenen då ett öra blev avskuret zoomades in på väggen bakom det hela. Jag har allt för livlig fantasi för att se massor av blod och skrikande människor, jag lever mig in i situationen och sedan har jag mardrömmar i flera veckor. Därför brukar Quentin Tarantino inte vara någon av mina favoriter. Å andra sidan är han betydligt bättre än alla meningslösa krigsfilmer som jag har framför mig i detta projekt.

 Johan: Allt Tilda gillade med den här filmen gillar jag. Allt hon inte gillade med den här filmen gillar jag. Jag tycker att den är fasasnfullt snyggt gjord och skådespelarna gör allihop en helt fenomenal insats. Precis som T har påpekat för mig i dessa genustider så är det bara en kvinna med i filmen och hon skjuter en av huvudpersonerna i magen. Inte konstigt då att Tarantino valde att inte ha med fler kvinnor i filmen. Det går ju fan inte att ha alla manliga skådespelare att springa omkring i en lagerlokal med händerna tryckta mot ett styggt skottsår i buken. Nänä, då blir det inga priser.

Även om filmen till största delen utspelar sig i en enda lokal så sitter jag hela tiden på helspänn. Och jag förväntar mig nästan att Robert Gustafsson ska ramla in med kilt och en fet lax i nävarna. Tack gode gud för att han inte gör det utan låter proffsen sköta jobbet.

Det vore för övrigt kul att veta på vilket sätt Quentin är rubbad.

Originaltitel: Taxi Dariver (1976) (113min)

Regissör: Martin Scorsese

Tilda:

Här har vi en underbar skildring av ett mänskligt förfall. Jag älskar hur man blir som instängd i huvudpersonens trånga och isolerade värld. Det är en film som egentligen visar en fruktansvärd bild av mänskligheten men jag tycker den är fantastisk.

Genom filmen får vi se hur ”lätt” en människa kan gå från att vara lite obehaglig till fullständigt galen. I början ser vi honom som en udda person som gör saker som känns moralskt orimliga och han bryter mot sociala regler t.ex. bjuder han ut en tjej och tar henne på porrbio på deras dejt. När dejten inte utvecklades till något förhållande får han för sig att mörda en politiker som flickan arbetar för men misslyckas och därefter träffar han en mindreårig prostituerad.

En underbar film, kanske inte den mest upplyftande men Robert De Niro lyckas verkligen med att förmedla en klaustrofobisk känsla.

Johan: Jag tycker att Robert gör ett lysande porträtt av en riktig galning. I mina ögon så är det här kanske en av de mest obehagliga människor gestaltad på vita duken eftersom han till det yttre ser helt normal ut och har ett normalt jobb men som genom sina handlingar visar att han är en fullständigt bindgalen människa med ett totalt kaos inombords som kan explodera om någon trycker på fel knapp. När jag nämnde detta för T så sa hon men fullständig ärlighet och uppriktighet ”Och jag som tycker att ni två är lika.” Skönt att få en hel del av sitt eget beteende förklarat av Scorsese.

För mig är det helt självklart varför den här filmen är med på listan över de du måste se innan du dör. Se den!

originaltitel: The Breakgfast Club (1985) (92min)

Regissör: John Hughes

Tilda:

Om du har 92 minuter över, gör något meningsfullt med den tiden! Strunta fullkomligt i vad som står i 1001 filmer du måste se innan du dör för de som kommit överens om att detta är en film som man bör se är inte vid sina sinnes fulla bruk. Det står i boken att det är en kultfilm, att den var revolutionerande för tonårsgenren när den kom  och att många andra filmer och TVserier bygger på filmen. Det står att ingen kunnat överträffa filmen och dess fantastiska skådespelarinsatser.

Jag upprepar…läs inte det som står i boken, om du har 92 minuter över gör vad än som faller dig in men slösa inte bort dem på en värdelös film. Enligt mitt tycke är den gräsligt pinsamt och dödande tråkig. En grupp människor som inte känner varandra pratar om sina innersta problem och helt plötsligt har vi två kärlekspar som står och kysser varandra vid skoldagens slut medan föräldrarna sitter i bilarna och väntar på att kidsen ska hångla klart innan de stiger in i bilen för att åka hem. Den enda som blir utan partner är killen som är smart och hade en pistol i skåpet för att han hade fått en dåligt betyg. Vill du se hur fem ungdomar helt utan anledning börjar dansa (fantastisk 80-tals dans) i ett tomt bibliotek då är detta filmen för dig men anser du inte att du har ett behov av att straffa dig själv föreslår jag att du kortnar ner listan över filmen du måste se innan du dör.

Johan: Jag tycker att ovanstående omdöme/betyg är väl hårt men visst måste jag hålla med om att filmen inte har stått emot tidens tand. Å andra sidan är det här en riktig tidskapsel från 80-talet, för vill man gotta sig i pastellfärger, löjeväckande dans och ett hippt språkbruk (som blir ännu mer hippt i en svensk översättning. Jag kan verkligen se den gamle senile översättaren sitta där och försöka knåpa ihop dialogen med de bästa svenska uttrycken ifrån 70- och 80-talet. ) så kan man gott och väl investera 92 minuter i denna film. Jag kom ihåg den som bra när jag såg den för kanske 15 år sedan men som tur var hade jag inte skrivit upp den för mycket för Tilda eftersom jag satt och skämdes lite över mina – numera skambelagda – varma känslor för filmen. Usch…

Originaltitel: Jaws (1975), 124min
Regissör: Steven Spielberg

Johan:

Äntligen är jag före Tilda. Fast hon jobbar ju mindre än vad jag gör (till högre lön!) så det är klart hon kan sitta och såsa framför datorn med sådant här dravel medan jag är ute och klubbar sälar så vi får något smaskigt till middag.

Appropå feta djur med läderartad hud så var det ju Hajen vi skulle prata om. Ni har alla sett bilden på en stor mört med vassa tänder som gapar lite trött vid relingen på båten. Jag satt mest och tänkte att den var förbluffande lik en tjock dildo som reste sig ur vattnet för att sluka en barbröstad tjej (brukar det inte vaa tvärt om?!) som kastade sig ut i havet med en däckad kille kvar på land. Tilda blev skraj emellanåt, men hon kanske också satt och tänkte på en jättelik fallos och den skada den skulle kunna åsamka…

Spielberg har allt som allt sytt ihop en helgjuten skräckfilm som står sig bra. Många flirtar med andra sjömanshistorier om män som kämpar mot naturen på ett eller annat sätt. Den här filmen SKA ses!

Tilda:

Det var länge sedan jag såg Hajen sist och jag kom ihåg den lille krabaten som betydligt mer ond och beräknande än var den faktiskt är. Jag tycker att filmen står sig bra, 1975 är trots allt ganska länge sedan, och precis som Johan skrev (även om han uttrycker sig på ett sätt som jag aldrig skulle göra) så blev jag lite rädd emellanåt.

Jag blev lite irriterad över machokillarnas jämförelse av olika ärr som prydde deras kroppar och hur den ena fasanfulla histoien efter den andra berättas om hur dessa ärr kom till. Sedan, hundmänniska som jag är, tyckte jag det var synd att de inte uppmärksammade att hunden försvann i vattnet mer än vad de gjorde.

Som skrivs i boken fick Spielberg en hel generation att tänka sig för både en och två gånger innan de hoppade i vattnet genom denna film. Jag undrar hur den hade mottagits idag, filmen är nu en klassiker som alla måste se men vad hade alla hajvärnande människor sagt om filmen hade kommit ut idag?

Originaltitel: Spartacus (1960) (196min)
Regissör: Stanley Kubrick

Tilda:

Det är en fantastisk film och jag kan tänka mig att den var helt enorm när den kom 1960. Ett slavuppror kan trollbinda en publik oavsett vilken tid filmen kommer i. Vi fick dela upp den på två dagar då vi höll på somna båda två under första kvällen. De målade bakgrunderna i vissa scener gjode att det ibland kändes som att vi tittade på en tecknad film men i nästa scen kunde handlingen utspela sig i något fantastiskt rum som skulle vara Rom. En del kärleksscener och scener när Spartacus höll tal inför de andra slavarna fick mig att vilja sluta titta eller åtminstone titta bort då det blev fruktanskvärt pinsamt. Jag hängde upp mig på musiken, det lät som en Asterixfilm eller som något ur en Disneysfim med muntra musikslingor vilket blev en konstig kontrast mot vad filmen handlar.

En scen, förutom den beryktade badscenen och slutscenen som nämns i boken, som etsade sig fast hos mig vär när två kvinnor vill bli roade och går runt och väljer ut de gladiatorer som ska slåss tills de dör för deras nöjes skull. Varför har mänskligheten aldrig varit god?

Johan:
Precis som T sa så måste det ha varit en fantastisk film när den hade prämiär och precis som hon också sa så har inte Hollywood slutat göra dessa svulstiga scener med någon som håller ett tårdrypande tal om jämlikhet, rättighet och frihet. Givetvis befästs detta med en helt fantastisk blodsutgjutelse och ett veritabelt slaktande/styckande av oliktänkande. Precis som USA har gjort i hela detta lands historia.

Vad gäller detta har alltså filmen stått emot tidens tand väligt bra. Något som inte har gjort det är specialeffekterna. Dåliga med dagens mått mätt men de måste ha varit topmoderna när det begav sig. Tro nu inte att det är något som man hänger upp sig på utan det blir bara fascinerande att sitta och titta på de storslagna dekorerna och till slut satt jag mest bara och myste över hur de löste problemen på denna tid. Och att se två arméer på flera tusen man vardera ställa upp sig inför en drabbning och veta att det inte är en datoranimation är häftigt.

Lite väl tillrättalagd och smörig historia med högtravande dialog men det är ju faktiskt en modern klassiker som Gladiator också. Båda är helt klart sevärda. Inte minst för foto och just tidigare nämnda specialeffekter.

Originaltitel: The Usual Suspects (1995) (106 min)

Regissör: Bryan Singer

Johan:

Igår, inför internationella kvinnodagen, så gav jag T en present i form av filmer med tanke på det arbete som vi har åtagit oss. Den här filmen var den minst blodiga; alltså något som T kanske kunde ta sig igenom utan att behöva blunda för mycket. Detta säger en del om filmen; istället för att vara en orgie i blod, skrik och mynningsflammor så finns här ett överflöd av detaljer. Om nu någon tror att dessa detaljer är särskilt viktiga för handlingen i filmen så tror ni fel. De gör bara filmen så mycket snyggare.

I bästa Agatha Christie-stil så finns här frågan ”Vem utförde morden?” ända fram till slutet. Oavsett vad Tilda kommer att skriva så hade hon ingen aning om ”vem som gjorde det”. Efter att ha sett filmen några gånger vid det här laget så tror jag inte att det ges så mycket ledtrådar. Lik förbannat sitter jag där och försöker vrida och vända på namn, händelser och ansiktsuttryck för att se om jag har missat något.

En riktigt vass rollista med Benicio Del Toro som sliskig gangster med hysterisk betoning som pricken över I:et.  Ett måste för dig som gillar filmer som Tarantinos men som tycker att det är väl mycket psykedelia i hans.

Tilda:

Av högen med filmer som Johan kom hem med igår var detta den enda som jag kunde tänka mig att äta frukost till, vilket var vad vi skulle göra. Johan lovade att det inte var massa sjuka mord och överflödigt dödande och på sätt och vis måste jag hålla med honom även om det small lite här och var i filmen.

I början ska jag villigt erkänna att tankarna flög lite på annat håll men Johan sa till mig att jag skulle titta noga så att jag inte missade några detaljer. Mot slutet var jag ganska fångad av hela frågan, ”Vem är mördaren egentligen?” och när slutet väl kom så kände jag, precis som Angela Errigo skriver i boken, att jag skulle vilja se filmen en gång till bara för att se om jag hade kunnat räkna ut något innan.

Jag tycker mycket om Kevin Spacy och jag tycker att han spelade superbra i De minsstänkta.

besöksräknare

Denna blogg är värd 1 691 kr